Redan advent!

Oj, oj, oj… Redan advent! Var tog hösten vägen? Knappt hann det storma och bli vackert gulrött i träden för än det var dags att sätta upp alla stjärnor och härliga ljus. Mmm, så mysigt. Jag älskar advent, det är en underbar tid. Advent betyder ankomst, annalkande, antågande, väntan… En härlig väntan på JUL! Det är nog den enda väntan jag gillar. Annars är jag inte särskilt bra på att vänta. Helt värdelös, faktiskt.
VÄNTA är alltså inte min starka sida. Stå i kö till exempel. Hur roligt är det på en skala? Eller ännu värre. Sitta i telefonkö. Jag som nästan är den snällaste människan på jorden blir helt vansinnig av att sitta i telefonkö. När jag äntligen kommer fram skäller jag ut personen i andra ändan efter noter, ibland helt utan anledning. Aj, aj, aj. Inte bra. Jag tror att någon uppfunnit telefonköer bara för att reta upp folk. Är det inte så?
När jag väl har bestämt mig för något, ska det ske NU! På en gång! Plötsligt, över natten, kan jag bli långhårig. När jag då ringer till min frissa och helst vill ha en tid samma dag får jag höra att det är minst två veckors väntan. Grr!!! Jag vill klippa mig nu, helst på morgonen! Men, vad gör man, har man världens bästa frissa, får man snällt vänta i två veckor.
Tänk när jag äntligen efter åtta år, bestämt mig för vilken ytterdörr jag skulle ha och insåg att det var tio(!!!) veckors leveranstid. Jag trodde att när man väl betalt den skulle den pryda huset som ett vackert smycke samma eftermiddag. Icke då!
Nä, jag är inte alls bra på att vänta. Det är inte min grej, liksom. Häromdagen fick jag för mig att jag skulle ha en ny gardin. Jag åkte till en ”gardinaffär” och spanade. Fick syn på en ganska snygg och högg genast tag i en expedit och frågade om den fanns i 140 cm bredd.
Expediten kollade och naturligtvis fanns den inte det, men de skulle kunna beställa hem den, upplyste hon mig om.
- Jag är inte särskilt bra på att vänta, sa jag. Finns det någon annan? Jag måste få upp en ny gardin idag. NU! Jag kan inte vänta.
Lyckligtvis fanns det en nästan lika snygg i 140 cm bredd. Den tog jag direkt och när jag betalat frågade jag, lite tyst om hon trodde att jag var tvungen att stryka den…
- Ja, det måste du, Malin, sa expediten, riktigt så fort får det inte gå!
Hmm… När jag kom hem insåg jag att jag inte hade någon gardinstång. Där den skulle sitta hade jag haft en hissgardin och då behövs ju ingen stång. Ha! Jag ryckte ur pinnen ur den gamla hissgardinen och satte i den i den nya och klippte små hål för de där eländiga små krokarna, de syns ju ändå inte på baksidan. Inte strök jag den heller. Jag tycker det är snyggt med lite skrynklor, det ser så lantligt och fint ut på något vis! (Inbillar jag mig i alla fall, jag hatar att stryka också!) Nu hoppas jag bara att den fina, trevliga expediten inte åker förbi mitt hus och får se den något skeva, mycket skrynkliga gardinen.