måndag 24 oktober 2011

Det ljuva livet… Och dess frestelser.
Jag har alltid trott att jag är så himla bra på engelska. Herre Gud, prata engelska är väl ingen match. Det lärde man sig i skolan, ju… Hur svårt kan det va? One, two, three, cat, dog, boy, girl. Men…

Jag har på senare tid insett att jag nog bör gå en engelskakurs. Jag är helt enkelt helt kass på engelska. När jag och min man skulle se på film för ett tag sedan, var filmen otextad. Jag fattade absolut ingenting. ”Vad sa de nu?” ”Vad säger de?” satt jag hela tiden och frågade Lasse tills han blev helt tokig för han missade ju halva filmen. Och… När jag gjorde högskoleprovet för ett tag sedan, då tyckte jag engelskan var det allra svåraste. Läsförståelse på engelska! Med en massa svåra ord som jag aldrig hört talas om. Nä, det var bara att blunda och chansa. Tur att det fanns olika alternativ. Jag lyckades faktiskt pricka in några rätt. Rena turen!

När vi var i Skottland för några år sedan skulle jag beställa mat på en restaurang. Enligt mina pojkar sa jag till servitrisen: ” Vi take FYRA please!” De höll på att skämmas ihjäl. De var väl inte så farligt. Hon fattade vad jag menade, än om hon tittade lite konstigt på mig.
I New York åkte jag taxi och tyckte bilen lät så tyst så jag frågade chauffören om det var en ”electric car?” När han svarade ”yes” visste jag helt plötsligt inte vad jag skulle säga så jag drog till med ”Oh, how good for your öron” Jag menade att det var skönt och inte ha så högt ljud för hans öron. Ja, jag vet, långsökt, eller hur? Min syrra som satt bredvid mig i taxin höll på att skratta sig fördärvad. Förmodligen lät det helt sinnessjukt, och mycket roligare än när jag återberättar det här.

Jag är i alla fall inte värst på svengelska. Jag har en kompis som skulle beställa en jordgubbsmilkshake i Tyskland någonstans. Han kom inte på vad jordgubbe = strawberry hette så han gjorde en egen översättning: ”Can I have a milkshake with EARTHMANTASTE please” Fattar ni? Earth=Jord. Man=Gubbe. Taste=Smak.

Italienare har det heller inte lätt med engelskan. Jag var på språkresa i England när jag var ung (Ja, typ 25 år och 10 000 semlor sedan) På ett jättestort diskotek dansade jag med en vacker Italiensk kille, då han frågade mig: ”What´s your name?” Eftersom musiken var hög, hörde jag inte vad han sa, och som den fina flicka jag var (oops, är) svarade jag artigt: ”Pardon?” Varpå han svarade: ”Pardon… What a beautiful name!”

Jag ska absolut anmäla mig till en engelskakurs! Det måste bli bättring!
Nu till en frestelse som kan förgylla vilken tråkig tisdagskväll som helst. Det här är ett favoritrecept som fått inspiration från Hawaiis nationalrätt Loco Moco, fast jag har modifierat den något, ganska mycket om jag ska vara ärlig. En perfekt ”allt i ett rätt” som man kan förbereda, den är vacker och passar lika bra på en buffé som till kvällsmat.

Malins LOCO MOCO (för fyra)
Koka 4 portioner ris och färga det gärna med 1msk gurkmeja, det blir så gult och snyggt då. Bryn 3 hg köttfärs, 1 hackad gul lök, 20 cm purjolök, 2 rivna vitlöksklyftor, 1 finhackad chili eller mindre om du inte gillar starkt och salt och peppar, blanda riset med köttfärs och lök. Blanda också i 1 burk svarta bönor, 1 gul, 1 röd och en grön paprika som du skurit i slarviga bitar. Lägg upp det hela på ett stort snyggt fat och toppa med 2 dl goda räkor, 8 ägghalvor och ett par läckra majskolvar. Servera med sweet chili och lite sval matlagningsyoghurt. Mmm…

Fall för frestelsen innan den försvinner.

0 kommentarer: