Publicerad i Torslandatidningen...
Oj, oj, oj… Ni ska bara veta vad jag har varit med om! Snacka om en frestelse! På en vanlig torsdagseftermiddag har jag träffat en grekisk Gud!
Jag var ute och handlade på en vanlig stormarknad, jag tänker inte berätta var, för då kommer det att bli kaos när alla flickor, tjejer, kvinnor och damer ska dit och kolla upp honom.
Som sagt var jag ute och shoppade, mycket ovanligt för att vara mig, jag gillar ju inte alls att shoppa, ni som känner mig vet att jag pratar på tvärtomspråket, det råkar tyvärr vara en av mina favoritsysselsättningar. Nä, nu börjar jag om för tredje gången. Jag var ute och shoppade när jag insåg att inne på stormarknaden finns numera ett apotek. Fantastiskt! Jag skulle behöva hämta ut ett recept så jag stegade in. Ni vet hur det är på apotek. Många som är där är lite halvsjuka, vinterbleka, behöver vitaminer, kanske deprimerade, trötta, speciellt denna årstid. Av någon anledning var det mest kvinnor inne i lokalen denna dag. Apotekspersonalen såg i och för sig pigga och snygga ut, alla var kvinnor. Jag tog en kölapp och ställde mig lite på sidan tillsammans med några andra vårlängtande, solhungrande tjejer för att vänta på min tur. Vi sa inget till varandra, log inte ens, bara nickade lite så där. Väntan,…ni vet hur det är. En minut känns som hundra. Tiden liksom segar sig fram.
Då uppenbarar sig denna man. Säkert en och nittio lång, gyllene solbränd, mörk, med stora bruna ögon inramade av en miljon svarta, långa ögonfransar. Hans axlar var lika breda som Dolph Lundgrens och han bar en vit rock som liksom flög omkring honom som en slängkappa. På en skylt på bröstet stod det: NICO, apotekare. Såååå snygg! Skäggstubben var precis lagom utväxt och hans röst när han ropade ”nummer 23” var mörk som svart sammet. Hela apoteket stannade upp. Det gick som en susning genom alla oss genomskinliga kvinnor som stod och väntade. När han tittade på oss och log visade han upp två jämna rader kritvita tänder. Alla blev som förstelnade, från den gamla damen med rullator till den unga tvåbarnsmamman med tvillingvagn. ”Ingen som hade nummer 23” hördes den fantastiska rösten igen. Det var jag! Jag hade vunnit högsta vinsten! Jag fick gå fram till Nico. ”Hej!” sa han och höjde lite på sina välformade svarta ögonbryn. Flörtade han med mig? Mig? Hjälp! Jag nästan svimmade. Nej, han var bara sån, trevlig också! Jag stammade fram det jag var tvungen att säga och när han avslutade med att säga ”Ha en underbar dag” var min lycka gjord. Snacka om att få ett glädjerus! Alla apotek borde anställa en egen Nico. Försäljningen skulle öka betydligt och både personal och kunder skulle sväva på små moln. Ahhh! Någon medicin tror jag inte skulle behövas, förståss. Man blev frisk bara man såg honom. Aj, aj, aj! Jag är fortfarande lyckligt gift, men snälla, ni behöver väl inte berätta det här för Lasse, om ni inte måste.
Nu får det bli en läcker sallad. Beach 2011 närmar sig och man vet aldrig, rätt som det är måste man vara på någon grekisk ö, bara iklädd leopardbikinin eller vad är det egentligen för fel på svart hel baddräkt?
Fall för frestelsen innan den försvinner...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar