Jag har målat igen...

Hello!

Jag har gjort det igen! Målat… Till min mans stora förskräckelse! Denna gång var det en stor sekretär som fick sig en omgång av penseln. Oj, oj, oj! Fort ska det gå. För det första är det ju vansinnigt jobbigt att bara plocka bort allt som är i och på skåpet. Min sekretär har fjorton små lådor som verkligen är (var) fullproppade med allt möjligt… I de flesta lådorna var det foton! Åh, vad kul det är att kolla på gamla foton, som man inte sett på ett tag. Vad barnen var små… Vad Lasse var ung… Gud, vad smal jag var på det kortet… Men, inte på det och verkligen inte på det!
Plötsligt var hela familjen omkring mig och alla ville se på kort.
– Titta! Kommer ni ihåg när vi var på semester i Grekland, vilka fula badbyxor du hade.
– Kolla här! Vår gamla bil.
– Var han verkligen med på mitt 11-årskalas? Ja, tydligen!
– Mormor ser inte klok ut i den hatten!
– Åh, vad det ser härligt ut med sommar…
– Hade moster glasögon då?
– Är den lilla bäbisen verkligen jag?
Utan att jag hann blinka hade det gått flera timmar. Vi satt på golvet bland målarburkar och penslar. Foton ifrån fjorton små lådor var utspridda över hela golvet och livet var alldeles, alldeles underbart. Tänk att få ha fantastiska minnen med sin familj. Vad gör det att skåpet inte blev målat den kvällen, att det blev stekta äggmackor till middag för alla var plötsligt vrålhungriga. Vad gör det att en kväll rann ut till att bara umgås över en massa gamla minnen istället för att tvättmaskinen skulle matas. Länge leve tvättbergen! Undrar just hur botten på tvättkorgen ser ut… Det har jag glömt. Har bara sett den en gång och det var när jag bar hem den från affären och den var alldeles ny.
Så… Detta är mitt tips till tonårsföräldrar som tycker att ungarna aldrig är hemma. Dra fram alla gamla foton och ha en härlig helkväll!
Hur gick det med skåpet då? Jo, det är grundat och målat i två lager. Vitt och fint! Ja… Parketten är vitprickig, fast jag maskerade så bra. En gardin fick sig en släng av färg, men som tur var, var de redan vita. Det syns inte så mycket. Min nyaste fräcka, svarta bh har numera vitt grafittimönster och mitt hår har konstiga vita slingor. Och… Jag har måleriförbud igen!
Sen min man fyllde 40 har han slutat äta ris. Han gillar det inte säger han. GUBBE? Jag älskar ris så denna rätt passar jag på att göra när han är borta…
STEKT RIS på Malins vis
Koka 6 portioner vanligt långkornigt ris. Inte jasmin eller basmati eller annat klibbigt ris, utan vanligt Uncle Bens som inte klibbar. Om det går att få tag i, nu för tiden… Koka riset med en kycklingbuljongtärning och 3 msk paprikapulver och 1 tsk gurkmeja. Låt det svalna lite.
Ta fram stekpannan och häll i rikligt med rapsolja. Nu får du steka alla ingredienserna efter varann och sedan blanda ihop det. Kör du i alltihop i pannan på en gång blir det som en gröt. Pannan blir för kall och du får inte den där krispigheten som vi vill åt… Alltså, stek: Riset, 2 hackade gula lökar, 4vitlöksklyftor, 1 hackad chili, 2 grovrivna morötter, 500 g strimlad lövbiff, 6 stora, skivade champinjoner, 1 röd och 1 grön strimlad paprika, 200 g mandlar och 1 dl hackade torkade aprikoser.
Blanda ihop allt på ett stort härligt fat, salta och peppra. Stänk över lite sesamolja och njut…
Som mina gamla arbetskamratstanter skulle sagt:
– Allt i ett! ”Harre Gu, sicken pen bju-rätt!”



Fall för frestelsen innan den försvinner…
Ha det gott! / Malin